Wednesday, November 25, 2009

Farmor och jag


Min farmor var en konstnär. Hon har inte målat på flera år efter att hon började ta sin medicin.
Jag älskade att vara hos min farmor när jag var liten. Jag var där jätte ofta när min pappa var tvungen att spela med sitt band.
När jag var jätte liten och sov över, sov jag på en madrass bredvid hennes säng. Hon snarkade jätte högt och jag kunde aldrig sova. På dagarna var vi i hennes ateljé där vi målade tillsammans. Jag kom ihåg när hon målade av frukter. Granatäpplen, äpplen och päron. Jag satt där och tittade på men jag ville att hon skulle bli färdig snabbt så jag kunde äta upp dem. Det är kul att se tavlorna nu och att jag kan säga att jag har ätit dem.
När jag blev lite äldre fick jag sova i ateljén som var täckt av tavlor från golv till tak. Det fans en tavla som jag var rädd för. Den var en blå kvinna som var inuti ett träd som tittade ut med isblå ögon. Så jag hade svårt att somna för ögonen lös i mörkret.
I badrummet hade hon en bild på Venus födelse som jag kunde sitta och stirra på hur länge som helst. Jag kom ihåg när jag var runt 7 år och kastade i ett äpple i toaletten. Det blev översvämning och en arg farmor.
Jag brukade leka i garderoben och klä ut mig. Hon hade en byrå med massa smycken och jag älskade att dra ut alla lådor och askar.
Att vara i ateljén var det bästa jag visste. Jag fick rita, måla, måla på glas och skulptera i lera.
Hon var den första som ramade in mina målningar och hängde dem på väggen.
Min farmor har verkligen spelat stor roll i mitt skapande. Det var hon som fick mig intresserad av att måla och jag har fortsatt med det sedan dess.

1 comment:

Johanna said...

Jättefint skrivet!